Frusen morgon och tacksamhet

Vi vaknade till en frusen värld idag. Vilma och jag hade morgonen för oss själva och bestämde oss för att cykla ner till havet innan solen gick upp. Där var allt magiskt, rosa och iskallt.

Vilma tyckte frosten i det långa gräset var så fin och ville gärna plocka med sig lite hem.

Just den här morgonen betydde en sån här stund extra mycket. Igår blev vi påminda om hur skört livet kan vara. Hur allt kan förändras över en natt.

Just den här morgonen var jag extra tacksam att få vakna upp till en ny dag tillsammans med dem som jag älskar allra mest.

Idag bestämmer jag mig för att göra det bästa av det jag har och vara evigt tacksam för allt det Gud har gett mig.