Soluppgång på Haleakala

Haleakala, en väldigt populärt plats att åka upp för att titta på soluppgången. Det gjorde även vi en tidig, tidig morgon. Vi gick upp kl.03.30, klädde på oss, satte oss i bilen och åkte iväg. Vi visste att man behövde vara ute i god tid och när vi kom dit var redan parkeringen till den översta utkiksplatsen full och därmed avstängd. Vi fick stanna på den näst högsta men det gjorde ingen större skillnad för otroligt vackert, det var det ändå.

Det var verkligen mäktigt att se  solen gå upp här men även väldigt häftigt att se molnen rulla förbi, precis bredvid.

Uppe på Haleakala är det kallt, runt nollan kan det vara innan solen går upp. Nu råkade detta vara den blåsigaste dagen på hela vår resa, och inte bara det. Senare fick vi höra att det i stort sätt aldrig blåser så mycket som det gjorde den här dagen.  Detta gjorde så klart att det var absolut svinkallt där uppe den här dagen. Det blåste så pass starkt att många av bilderna vi tog är suddiga för att det nästan inte gick att hålla kameran stilla.

När solen hade gått upp skyndade vi oss tillbaka till bilen för att värma upp oss och äta lite frukost. En liten stund senare begav vi oss ut igen för att titta runt lite mer.

När de flesta andra hade åkt därifrån körde vi upp till den högsta toppen.

Där uppe finns till exempel ett rymdobservatorium.

Men också en utkiksplats som berättade för oss att vi var 3055 meter över havet.

När vi kände oss klara började vi köra hemåt igen.
Det är verkligen häftigt att se allt så mycket ovanifrån. Stränderna och städerna vi brukar vara vid var så väldigt, väldigt långt ner!

Ska man åka till Haleakala för att se på soluppgången bör man tänka på att vara ute i god tid. Åker man med barn får man, som alltid, räkna med att oförutsedda saker kan hända. Som att ens dotter kräks i bilen pga vakna mitt i natten, ingen frukost och slingriga vägar, till exempel. Just saying…
Vi gillar att vara ute i god tid och även om man kan tycka att de där 45 minuterna vi fick stå och vänta på att solen skulle gå upp var långa så vill man inte vara den familjen som vi såg som kom 5 minuter för sent och missade hela soluppgången.
Icke att förglömma är även att man numera måste boka en plats i förväg för att få komma in i nationalparken vid soluppgången. Vi fick lära oss den hårda vägen att platserna även kan bli fullbokade. Som tur var hann vi få en plats innan vi åkte hem i alla fall, även om vi från början tänkt åka dit tidigare under resan.